Drakensbergen

Varje onsdag kväll träffas olika grupper (sk. homegroups) från kyrkan och pratar, ber och fikar. Jag är med i en sådan grupp. ”Min” grupp har sedan länge planerat att åka och vandra i drakensbergen, en stor bergskedja som sträcker sig i Sydafrika och norr ut. Denna vandring lät intressant så jag bestämde mig för att hänga på. När Stina och Raul kom, söndagen innan avfärd berättade jag om detta. De blev intresserade av att hänga på och sagt blev gjort.

I 4 timmar blåste vi norr ut i landet genom berg och dal. Vi kom fram fredag kväll och laddade med pizza inför morgondagens vandring till bergskedjans topp. Vandringen var helt otrolig. Vilka fina ställen det finns på denna jord! Vi vandrade upp till toppen vilket var tufft och många meter att bestiga. Dagen började med gassande sol och svetten rann. Under dagen gick solen i moln vilket underlättade. Stegen var tunga och många och leden varierade mellan smala stigar med branta slänter vid sidan och utstickande klippblock. Tillslut kom vi till en stege vi skulle klättra upp för, ca 25 m. ”Hur bra och stabil är denna stege? Rostig metall som bara sitter fast i 2 fästen längst upp, aja bara att klättra” Uppe på toppen blev det som ett nytt klimat, platt och grönt med hästar, får och getter som gick och betade och frågan snurrar fortfarande i huvudet, hur kom dessa djuren upp till toppen? Vi satte oss på kanten med utsikt över bergen och åt våran medtagen lunch. Vi svenskar hade med oss pastasallad. Sydafrikanerna hade med sig kex, chips och godis. Säger lite hur olika matvanorna ser ut.

På väg ner började det åska och hagla och med stora benet först gick det betydligt fortare ner än upp. En mycket lyckad dag!