Hjältar

Det är varmt här…  men av bilder och information att döma så har ni det lite kallare hemma i gamla Sverige så vi klagar inte!
Vi är knappt två veckor in på vår resa och det har varit många intryck såhär långt. Just nu sitter jag på uteplatsen hos A rocha Kenya (där vi bor) och skriver medan en hund förgäves försöker hålla aporna borta från allt ätbart. Det går sådär… De länsade precis kexförrådet för några belgare som också är här. Circle of life, I guess… äta eller ätas! Det gäller att ta tillvara på tillfällena… Dom små asen slet dessutom sönder våra myggnät i morse. Nåja..

Vi inledde vår Kenyavistelse med att åka på en fyra dagar lång safari. Först besökte vi ett ställe som heter Lake Nakuru och fick se noshörningar (Trubbnoshörning eller White Rhino på engelska!) På långt håll visserligen.. men ändå! Det finns så otroligt coola djur här men det tragiska är att nästan alla djur vi ser är hotade på ett eller annat sätt, noshörningarna är inget undantag.

Efter Lake Nakuru så åkte vi vidare till världsberömda Masai mara. Det är ett savannområde som sträcker sig långt in över gränsen till Tanzania. På den tanzaniska sidan så kallas området för Serengeti och tillsammans så utgör de bakgrunden för den absoluta majoriteten av alla naturfilmer från Afrika som du har sett. Minns du scenerna med gnuer som rusar nerför branta slänter mot en flod där krokodiler väntar? Det är Masai mara och Marafloden och den fick vi stå vid och se gigantiska krokodiler och massa flodhästar. Pojkdröm i uppfyllelse? Utan tvekan. Vill ni se en en kort sammanfattning så har vi gjort en film på vårt Youtube-konto här.
Vi såg också lejon, geparder, elefanter och en mängd andra djur men tyvärr ingen leopard, trots upprepade försök. Masai mara är precis som de flesta områden av den här typen ständigt under attack. Tjuvskyttar jagar djuren och den kraftiga befolkningsökningen gör att de vilda djurens områden ständigt krymper. Att elefanter och noshörningar är hotade vet de flesta men även djur som giraff och gepard är på kraftig nedgång. Geparder kräver stora områden och är känsliga för när deras habitat blir stört av bosättningar eller liknande.
Det finns projekt för de flesta hotade arter och områden men bristen på pengar är alltid ett problem, för att inte nämna korruptionen.

Geparder med byte på Masai mara
Vi hade en fantastiskt skönt gäng att hänga med på safarin, vi fyllde upp en bil med folk ifrån Sverige, Japan, Brasilien, USA och Slovenien plus vår kenyanska guide. Det finns många fördelar med att resa som vi gör men en av de största är utan tvekan alla människor man möter som snabbt blir vänner. Plötsligt har vi stående inbjudningar till både Brasilien, Tyskland och Frankrike!

Efter safarin så åkte vi till Nairobi och därifrån tog vi en nattbuss ut till kusten till den lilla byn Watamu där vi fortfarande är kvar. Det är här som A Rocha Kenya har sitt Field study center, ”Mwamba”, som även fungerar som guest house. Det här stället är rena paradiset. Det är 32-33 grader varmt och efter de första dagarna var jag beredd att ringa FN och be om en hjälpsändning med After Sun… men med stranden och indiska oceanen 100 meter från huset så är livet ändå rätt gött. Vi badar precis varenda dag!
Men vi gör mycket annat också! A Rocha (http://www.arocha.org) är väldigt aktiva i Kenya och har många olika sorters projekt och vi har försökt att se och skaffa information om så mycket som möjligt.

MangroveplanteringDet första vi gjorde var att ta oss ut till ett ställe som heter Mida creek. Det är en bukt in från havet som vid lågvatten blir torrlagd och som är ett mycket viktigt område, bland annat för övervintrande fåglar från våra breddgrader. Det är en märklig känsla att gå omkring här nere i februari och höra storspoven spela, ett ljud som jag förknippar så starkt med den svenska våren. Om några månader har ni den hos er istället. Mida creek omges också av mycket värdefull mangroveskog. Tyvärr har mangroven skövlats i stor utsträckning. Folk hugger ner den för att elda med, för att göra möbler, bygga hus och göra små snidade träfigurer till turister. Resultatet av skövlingen är förödande. Som exempel kan nämnas att mangroven är jätteviktig som föryngringsplats för fiskar, den hindrar jorden från att erodera ut i havet och den utgör en buffertzon för stormar och översvämningar från havet. När den huggs ner så förstörs jorden, damm sköljs ut i havet och täcker korallreven så de skadas, fiskbestånden minskar och människor får problem att hitta nog med mat.
A rocha är inblandade i ett antal projekt för att skydda det som är kvar och för att återställa det som förstörts. Dels driver man upp och planterar nya träd men man jobbar också med lokalbefolkningen som utbildas till guider för att ta hand om turister. Man har byggt en gångbro ut i skogen och ett fågelgömsle för turister att använda mot en avgift. Det finns också projekt där byborna tränas i att syssla med biodling, en restaurang har startats och flera andra saker för att skaffa alternativa och framförallt hållbara inkomstkällor. Man driver också ett program, ASSETS, där föräldrar kan få skolavgiften betald för sina barn i utbyte mot att man lovar att inte tjuvjaga eller hugga ner träd och dessutom deltar i aktiviteter och undervisning.

Undervisning på en skola nära Mida creekVi har även varit med och besökt en skola där A rocha hade undervisning om hajar och rockor. Undervisning är otroligt viktigt för att få människor medvetna om de problem som  finns och behovet av att skydda sin omgivning, naturen man lever i och är beroende av. Lokalbefolkningen undervisas också i nya sätt att odla. Tyvärr har klimatförändringarna gjort det mycket svårare för människor eftersom deras nedärvda kunskaper om hur vädret fungerar inte längre stämmer. Regnen här är, precis som i stora delar av världen, livsnerven som får livet att gå runt. Regnperioden har så länge folk kan minnas alltid börjat under första halvan av mars varje år. Men på mindre än 30 år har regnperioden förskjutits och börjar nu i regel inte förrän en bit in i maj. Det innebär katastrof, helt enkelt, för människor vars enda levebröd är den egna lilla åkerplätten.

Här utanför Watamu finns också Arabuko-sokoke skogen. Den är den sista kvarvarande biten av en speciell skogstyp (Coastal dry forest) som förr sträckte sig hela kuststräckan från Somalia ner till Tanzania och Mozambique. Idag finns bara detta reservat kvar, resten är skövlat. Det innebär att fler arter djur, växter och fåglar som är specialiserade för den naturtypen, bara finns kvar här och ingen annanstans. Försvinner skogen utrotas dessa arter för alltid. Flera av dem har vi haft lyckan att se den senaste veckan och det skapar en speciell sorts känsla att se djur som du vet är så ömtåliga och vars öde helt ligger i människans händer.
Skogen är ständigt hotad, av tjuvjakt, trädskövling och annat. För ett par år sedan började ett internationellt företag leta efter olja i skogen men tack och lov så lyckades A Rocha tillsammans med ett antal andra organisationer att stoppa det hela. Men här påminns man hela tiden om den konstanta kampen emot pengaintressen och hur ömtåligt arbetet att förvalta Guds skapelse är. Om någon plötsligt kan tjäna massa pengar på att skövla en skog eller jaga en art till utrotningens brant så är det otroligt svårt att stoppa. Vi tackar Gud varje kväll här för arbetet som människorna här gör. Och deras övertygelse om att de gör det för Guds skull, för att det är vårt uppdrag som Guds förvaltare gör det ännu mer fantastiskt.

Utmaningarna slutar aldrig här. Igår fick jag följa med till ett (ur biologisk synvinkel) outforskat område norr om staden Malindi. På kartan hade vi sett en sjö och vi tog en bil och en GPS och gav oss dit för att se området och inventera fågellivet. Det var ett fantastiskt område som hade mycket vatten kvar trots de senaste årens torka. Tusentals fåglar och till stora delar orört. Men vid flera ställen stötte vi på bosättningar och något som A Rocha här kallar för afrikas största plåga, träkolstillverkning. Människor hugger ner skogar för att tillverka träkol som sedan säljs i enorma mängder till städerna där det används för matlagning. Det är ett bekvämt bränsle att använda men väldigt ineffektivt. 60% av energiinnehållet försvinner vid tillverkningen och de miljömässiga effekterna av tillverkningen är katastrofala.
Söder om denna sjö fanns för ett antal år sedan en lika fin natur och vacker sjö med mycket fisk som befolkningen levde av. Plötsligt började man hugga ner skogen för koltillverkning på sluttningarna runt sjön. Fåglarna försvann och med träden borta fanns inget som längre höll jorden på plats. Den eroderade snabbt ner och fyllde sjön så till den grad att den försvann. I år när A rocha besökte området så hittade man inte en enda sjöfågel och all fisk var borta. Befolkningen svalt eftersom både träden och fiskarna var borta och jorden var förstörd.

Allt pekar på att om trenden fortsätter vid den ”nyupptäckta” sjön så kommer den att ha gått samma öde till mötes inom 5-10 år. Det ät en katastrofal hantering av naturresurser som drabbar stora områden men politikerna gör ingenting åt det för de tjänar stora pengar under bordet på träkolsförsäljningen.

Just nu pågår samtal på A rocha för hur man kan rädda det här området och få byborna att leva mer hållbart, både för naturen och deras egen skull. Kanske kan man skapa tillfällen för ekoturism eller lära dom biodling eller något annat, precis som man med framgång har gjort i MIda creek. Det är stort, svårt och dyrt och själv sitter jag här och är mest imponerad över att de aldrig ger upp. Trots att de blir motarbetade av korrupta politiker och att utmaningarna aldrig tar slut så finns det en outtömlig energi här för att slåss för det som man vet är rätt.

Ett sätt för oss att hjälpa är faktiskt att komma hit. Att åka på safari, besöka områden som är värdefulla och betala för att göra det. Att visa att  det går att tjäna pengar på att bevara naturen istället för att förstöra den.
Men vi vill också hjälpa med våra pengar! Vi kommer så småningom att börja samla in pengar till A rocha Kenya och vi skulle vara jätteglad om ni ville vara med och hjälpa till. Mer info kommer!! 😃

Vår vistelse i Kenya börjar gå mot sitt slut. På onsdag drar vi till Mombasa och på torsdag flyger vi vidare till Sydafrika. Där ska vi bland annat träffa A rocha i Kapstaden och förhoppningsvis också dyka med vithajar..! 😃

Det finns några bilder här… men följ gärna vårt instagramkonto: ontotheroad så ni inte missar nått

Kwa heri!

Postad i: