Min krokiga väg till drömjobbet

Jag heter Adam och är 23 år. Jag har världens bästa jobb. Jag är ungdomsledare och har varit det i ett år nu. Jag får jobba med det som jag brinner allra mest för i livet – kyrkan och ungdomarna som vi når ut till. Att få hjälpa ungdomar ta steg på livets väg tillsammans med Gud är det bästa jag vet.

Drömmen att bli ungdomsledare växte fram på gymnasiet någon gång, jag var 17-18 år tror jag. Jag hade planen klar framför mig, jag skulle läsa ett år på bibelskola efter studenten 2011 och sedan ta ett ungdomsledarjobb. Jag kom in på Bibellinjen på Mullsjö Folkhögskola där jag utmanades, utvecklades och utrustades, jag kände mig redo för mitt drömjobb. Året på Mullsjö led mot sitt slut och jag var på några jobbintervjuer, dock utan det där resultatet jag hade väntat mig. Jag fick inget jobb.

Lite besviken flyttade jag hem tillbaka till Laholm, men jag kunde i alla fall få användning av de redskap jag fått under bibelskoleåret i min hemförsamling. Så jag engagerade mig ideellt som scout- och tonårsledare. Jag bodde hemma ett år innan jag kände att det var dags att röra på sig. Jag var på en ny jobbintervju för ett ungdomsledarjobb, men tyvärr blev det inget av det heller. Då kände jag att det var nog var läge att ge upp min dröm och istället hoppa på den där högskoleutbildningen i Trollhättan jag kollat in.

Så hösten -13 flyttade jag till Trollhättan för att läsa till Lantmätare. Inte riktigt det jag hade drömt om, men det verkade ändå som ett kul jobb. Plugget gick bra i början och jag var tillfreds med livet, men efter ett halvår kom den där drömmen tillbaka. Jag saknade att inte kunna engagera mig så mycket i kyrkan längre, plugget tog mycket tid och energi. Så jag pratade om det med ungdomspastorn i Pingstkyrkan som jag hade börjat gå till. Hon tipsade om att kyrkan brukar ha teamare från Teamträningsskolan där. Det är en Bibelskola med 50% praktik i församlingen och 50% teori.

Det var något som lät lockande, så hösten 2014 hoppade jag på det tåget. Det blev det bästa året i mitt liv. Jag trivdes som fisken i vattnet och fick äntligen lägga all min fokus på det som betyder något alldeles extra för mig. Församlingspraktiken varvades med spännande studier som hakade i varandra. Livet var på topp och jag kände att det här är verkligen min grej. Sommaren kom och jag kände att jag ger den där drömmen en sista chans nu. Jag åkte runt på ett gäng intervjuer och många kändes bra. Men från i princip alla kyrkor fick jag svaret: Vi tror på dig, du är en bra kille. Men tyvärr har vi valt en annan före dig. Jag tänkte då att detta kanske inte var Guds tanke, jag kanske inte ska bli ungdomsledare.

Men så mot slutet av sommaren dök det upp en annons från Gnosjö Missionsförsamling som inte verkade ha fått napp på sin tidigare annons. Så jag slängde iväg en ansökan, knappt med hopp om att få jobbet då jag hade ställt in mig på att försöka hitta ett enkelt kneg i Trollhättan. Men sen så drog det igång en snabb process med Gnosjö och rätt var det var stod jag där med ett påskrivet kontrakt och jag fattade nog inte riktigt vad som hade hänt.

Nu ett år senare är jag oerhört tacksam att Gnosjö gett mig chansen till mitt drömjobb. Men vägen dit var inte riktigt så som jag hade tänkt ut den för fem-sex år sedan. Den blev krokig, och en riktig berg- och dalbana. Jag har varit arg och frustrerad på Gud för att jag inte fattat vart han leder mig och att den där drömmen aldrig verkade gå i uppfyllelse. Men samtidigt är jag väldigt glad att det blev som det blev, de erfarenheterna jag fått med mig, från de olika sidospåren min väg tog, har gjort mig till en bättre ledare och har verkligen hjälpt mig på många sätt.

Så det jag vill skicka med är att inte ge upp era drömmar, Gud tänker ofta ut andra vägar än vi gör för att nå dem.

Jag önskar er allt gott på vägarna mot era drömmars mål.