Mot Juletid!

Det börjar närma sig jul, och det infinner sig tro det eller ej, små (väldigt) korta sekvenser där man får en gnutta julstämning trots att man går och svettas i värmen och i en smått bitter avsaknad av lussekatter.

Och då kanske ni undrar om man firar jul här i Kenya som vi gör i Sverige. Svaret från någon här skulle vara: Ja. Svaret från någon i Sverige skulle vara: Nej. Eller man slaktar ofta en get, äter Ugali och någonting till. Festligt ändå, men det är samma grej vid bröllop. Och födelsedagar. Och ofta söndagar. Så antingen kan man välja att tänka att de aldrig firar något särskilt stort här, eller så kan man tänka att de firar allt stort som går att firas stort.

Något som också firas stort är Gud. I vår församling i Narok är det möte minst tre gånger om dagen, morgon, lunch och kväll och sen in princip hela dagen på söndag. En söndag består av 9h gudstjänst, men om jag ska vara helt ärlig är det en del söndagar som jag inte orkar mer än de första 6h. Men det är fest! Och människor här har inte enligt våra mått mätt mycket att vara tacksamma över, men Gud är alltid värd att firas med sång, dans och glädjetjut och det finns det chans till varje dag!

Förra veckan fick vi också möjlighet att åka hem till vår vän Neipore, på första bilden, som bor ute i definitionen av ingenstans på gränsen till Tanzania i utkanten av nationalparken Masaii Mara. Man känner sig välsignad men tagen när människorna som inte har nog med pengar till kläder eller mat till alla barnen bjuder hem en och är gästfria. Det ger den lilla givmildheten som man tänker att man har ett slag i magen och inser att vårt överflöd i Sverige är på riktigt och vi behöver, hur klyschigt det må vara, vara mer tacksamma för det vi har.

Allt Gott!

Sandra  

Postad i: