In i ett kyligare poplandskap

Vinters debut Idyll (2012) hade sina stunder men överlag övertygade inte plattan mig riktigt. När hon nu släppt in synthar på allvar, tagit några kliv från singer/songwritern och trampar nya stigar i ett kyligare poplandskap och sjunger med en drömmande dimhöljd stämma så är det inte svårt att spela skivan om och om igen.

Möjligen att det flyter ihop lite men det är ett mindre bekymmer. Istället koncentrerar jag mig på de bra texterna, den lätt vemodiga touchen och de läckra melodierna. Skulle det väl bli så att det blir dags att slå upp bopålarna är det ingen tvekan om att Sibirien – med de passande stroferna ”Vi struntar i allt här, far bort nån annanstans. Om fåglarna kan, så kan väl vi.” – får utgöra soundtrack.