Att hitta sin identitet

Jag var några år för ung för att ha koll på det musikaliska läget 1985. Tomas Zackarias Westberg började högstadiet den hösten och hittade sin identitet i synthmusiken som visuellt var bland det kanske mest utstickande man kunde välja när punkerans attribut hade bleknat. Han och hans kompisar gick under de formativa åren under slutet av 80-talet all in och Tomas blev industrisynthare med närmast full koll på vartenda elektroniskt livstecken som dykt upp. Självklart fanns allt det där andra där också. Alltså tonårens alla vedermödor med finnar, ensamhet, relationer som tog slut och bråken med föräldrarna.

I Westbergs nya seriebok kommer allt det där fram på ett mycket bra sätt. Snyggt tecknat och bra berättat. Hans värld var aldrig riktigt min, även om jag klart minns förtjusningen när jag första gången hörde Nitzer Ebbs banbrytande EBM på That Total Age(1987). Låtarna Smear Body och inte minst Join The Chant är förövrigt riktigt schyssta fortfarande. Har man någon gång vurmat för synthmusiken så är denna bok ett måste. Tillika skulle man kunna säga att om man nån gång varit tonåring så finns igenkänningen här, även om musikintresset är den bärande delen av berättelsen.