Bob hund, ett band att älska

Underklassens clown har letat sig upp till de – om än inte finare men ändå – lite bredare massorna med Allsång på skansen, operor och popkollo som några ingredienser. Den fasen som inleddes med att de sålde sina instrument, sa upp replokalen och började köra med ännu större nu-eller-aldrig pondus har onekligen fått det att tända till ännu en gång.

Dödliga Klassiker är den bästa skivan sen 1998 års Jag Rear Ut Min Själ och om jag tillåts att vilt spekulera så skulle jag nog säga att de hittat tillbaka till den lite mer spontana lekfullheten, parar glädjen och allvaret lite smartare igen och med låtar som Brooklyn Salsa och Rocka Billigt får jag samma känsla som fick mig att älska bandet för bra många år sen. Fortfarande håller jag de tidigaste plattorna högst, men räknar man bort nostalgins bedrägliga skimmer och ger Dödliga Klassiker ännu lite mer tid på sig så vet i hundan om detta inte är ett av deras allra bästa album.