Böcker som inte var så vidare värst

Som diversearbetare inom kulturbranschen har Kalle Lind ett stort fält att arbeta med och listan på saker han varit inblandad i börjar bli rejält tilltagen och skulle man möjligen inte hört talas om honom tidigare finns det mycket att upptäcka. Som författare och poddmakare är han, som jag ser det, höjd över många andra och jag har följt hans förehavanden på de två arenorna med stort intresse.

Hans senaste bok går i samma linje som flertalet av hans tidigare. Det vill säga att de i huvudsak går ut på att kommentera vad andra tidigare gjort, skrivit eller arbetat med. Givetvis görs det med en humoristisk knorr och det är inte svårt att undra vart han egentligen hittar tiden och lusten att gräva ner sig i det förgångna, det ofta förbigångna och samtidigt hittar så många detaljer som faktiskt blir både kul och intressanta även om man inte var bekant med det han skriver om sen tidigare.

Som titeln antyder handlar hans senaste bok om tidigare skrivna böcker. Böcker som inte varit så vidare värst, eller åtminstone inte framstår som det fortfarande. Däri ligger även viss problematik för då böckerna kanske inte var alldeles exemplariska när de kom och inte pratas om längre så blir det inte heller fullt lika intressant, även om Lind ofta hittat passager ur dem som är roliga, uppseendeväckande eller märkliga.

Av dessa 88 har jag bara läst två; Åke Samuelssons Munken & Kulan (2005) och Bengt Linders Vicken Tavla Dante (1978). Båda minns jag som rätt okej avhängt av vad man är ute efter. Ytterligare ett tiotal har jag åtminstone sett tidigare, men ändå är det mestadels för mig okänt litterärt stoff som Lind luskat rätt på. Som oftast har författaren säkert helt rätt i att det inte är mödan värt att faktiskt läsa dessa böcker och även om listan skulle kunna vara betydligt längre än enbart 88 så skadar det inte att notera dessa titlar innan man börjar botanisera i bibliotekens dammigaste avkrokar eller i de billigaste kartongerna i antikvariaten.