Bokomslag - Bra läsning trots en hel del självklarheter

Åsa Axelsson

”Jag Lämnar Ekorrhjulet - Ett Liv Utan Lönearbete” (2019)

Utgivning: Norstedts

Bra läsning trots en hel del självklarheter

Åsa försöker allt hon förmår. Likafullt blir bitarna i det så kallade livspusslet alltmer svårlagda och så är plötsligt kod f fyrtiotre åtta a ett faktum. Eller utmattningsdepression som är den gängse termen för denna kod. Ett tillstånd som Åsa delar med ytterligare 17765 kvinnor i Sverige.
Så vad är då lösningen? Ska hon återgå till sin sjuttioprocentiga tjänst som gymnasielärare och samtidigt hänga med i de fyra barnens aktiviteter och skolgång utöver allt jobb på hemmaplan med hus och hem? Om hon inte orkar komma tillbaka från sjukskrivningen; hur ska det då gå med ekonomin? Det var ju svårt redan tidigare. Snart står det klart att hon helt enkelt inte kan arbeta mer och även om hennes man heltidsarbetar blir de tvungna att hushålla, spara och göra en hel del omprioriteringar.

När Åsa kommit igång med det nya livet utanför arbets-ekorrhjulet blir de som en ny livsstil där de förändringar som införs i familjen märkligt nog visar sig mynna ut i att familjen faktiskt sparar pengar på att inte jobba. Utöver det tillkommer en hel del fördelar som att merparten av halvfabrikatsmaten byts ut mot sånt som lagats från grunden, att barnen får mer kvalitetstid med föräldrarna och att Åsa hittar tillbaka till både kraft och glädje.

Det är både kul och tankeväckande att läsa om Åsas, och hennes familjs, ekonomiska experiment. Har man börjat fundera kring vad som verkligen är viktigt i livet, vilka ägodelar man införskaffat – och fortsätter införskaffa – i onödan och om mer pengar och mer jobb är det stora svaret; ja, då kan jag verkligen rekommendera denna bok. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över varför familjen Axelsson levde så onödigt vidlyftigt innan Åsa gick in i väggen. När hon berättar o hur inköpen av spel, leksaker, kläder, sportartiklar osv hela tiden fortgick så är det inte svårt att förstå att pengarna aldrig tycktes räcka och att stressen ständigt fanns där. Bara en sån sak som att de drack närmast ofattbara 24 liter mjölk varje vecka eller all mängd glass som köptes under de varmare dagarna. Måste man verkligen bränna ut sig för att övertygas om att många bäckar små (eller snarare; många halvstora bäckar) sammantaget ger en strid ström av pengar som flödar ut ur hushållskassan?