Breddat upp sitt register

Även om jag inte var direkt översvallande inför det sjävlbetitlade debutalbumet (2013) så gillade jag deras strävan att göra verklighet av att låta som ”80-talshårdrock före 1981”. På uppföljaren har de breddat upp sitt register och genomarbetat sitt sound och sina låtar på ett mycket vassare sätt. Som mest märks det i de lugnare låtarna Towards The Sky och Stars In The Sky där särskilt den sistnämnda är en väldigt bra sjuttiotalslåt komplett med orgel och allt.

Niels Nielsen (Dead Soul, Ghost) har lyckats ypperligt med produktionen och det passar mig väldigt bra med lite mer värme och variation. Snäva beundrare av bandets debut bör dock inte avskräckas, fortfarande ekar det av Judas Priest och tidiga Saxon men det görs med större finess och att Oskar Andersson dessutom sjunger mycket bättre än sist gör inte saken sämre. Sammantaget är jag lite förvånad, trodde nog inte att Night skulle ta de steg de faktiskt tagit och göra det så bra. Ser med spänning fram emot hur detta Linköpingsband kommer utvecklas framöver.