Det typiskt hemingwayska även i det kortare formatet

I det pågående arbetet med Ernest Hemingways böcker har nu förlaget Bakhåll kommit fram till en novellsamling. Totalt sjutton stycken nyöversatta, varav de sista sex inte tidigare varit publicerade på svenska, ryms inom bokens tvåhundrasjuttio sidor. Utan att själv ha läst samtliga av hans noveller konstateras snart i läsningen att man fokuserat på guldkorn där det typsikt hemingwayska lyser igenom och sätter sin prägel i de olika historierna.

De två mest kända; Snön På Kilimanjaro och En Kort Tid Av Lycka För Francis Macomber tillkom båda efter en tio veckor lång safariresa i Östafrika vid årsskiftet 1933-1934. Båda blev långfilmer och båda är mycket läsvärda. Ytterligare några andra noveller värda att uppmärksamma lite mer är Hemma I Michigan som fanns med i Hemingways bokdebut 1923, men som ansågs för stötande för den amerikanska publiken när han debuterade i hemlandet några år senare. Spelaren, Nunnan Och Radion som utspelar sig i sjukhusmiljö och den komplexa fadersgestalten som tecknas fram i Fäder och Söner.

Jag föredrar fortfarande författaren i det längre formatet men med flera riktigt starka berättelser fungerar Snön På Kilimanjaro alldeles ypperligt i väntan på nästa utgivning.