Dylan Dog I Högform

Denna berättelse, som i sitt original 2002 publicerades som Horror Cult Movie, är en mastig historia på nära tvåhundrafyrtio sidor. En filmisk serie som kretsar kring den kultförklarade b-skräckis-regissören John Munro. John har precis fått besked om att finansiärerna slutat tro på hans mångåriga svit Bloody Evil. Det verkar alltså inte bli något av den sjunde film han varit förberedd på och hans besvikelse slutar, enligt tidningarna, med att han avslutar sitt liv på ett sätt lika spektakulärt och blodigt som hans splattriga filmer.

Dylan Dog är ett stort fan av hans filmer och när han får reda på att det kommer att hållas en filmfestival på Black Lantern där Munros sex Bloody Evil filmer kommer att visas i ett sträck så går han dit, trots att han redan sett filmerna otaliga gånger. Ännu en gång får han njuta av Dutch Dillons kamp mot det smittsamma viruset som förvandlar både människor och djur till fruktade monster. När den sista filmen nått sitt slut erbjuds både Dylan och några till ur publiken biljetter till en förhandsvisning dagen därpå. Givetvis kan han inte låta bli att gå då ännu mer Bloody Evil relaterat erbjuds.

Men snart står det klar att det inte är någon vanlig film, inga vanliga effekter och verkligen ingen vanlig bioupplevelse.

Av de totalt tjugofem Dylan Dogberättelser som utkommit på svenska sen starten 2013 är Demonregissören i mitt tycke det bästa, eller åtminstone en av de allra bästa. Riktigt bra intrig, kul med kopplingar till film och mycket snyggt svartvit tecknande. Som om inte det vore nog bjuds det även på en avslutande djupdykning i den italienska filmhistorien signerad ingen mindre än kultfilmsoraklet Pidde Andersson. Bara det är i sig värt varenda krono som albumet kostar.