En besvärlig källarmänniska

Första gången jag gav mig i kast med den ryske giganten Dostojevskij var det just denna bok som mötte mig. Den pocketutgåva jag köpte hade titeln Anteckningar Från Ett Källarhål och jag minns den som ganska tungläst och tyckte mest att det var tråkigt. Gissningsvis var jag något för ung och egentligen inställd på något annat och boken hamnade i den hylla som jag någon gång tänkte uppsöka igen. Så har det inte blivit.

När nu Bakhåll ger ut den i nyöversättning som den tolfte (om jag räknat rätt) Dostojevskij i ordningen får jag alltså stifta bekantskap med dessa intensiva underjordsanteckningar, som ursprungligen gavs ut 1864, en gång till. Huvudpersonen är en i huvudsak tragisk gestalt som hela tiden ställer sig själv i dålig dager och fungerar ytterst dåligt i sociala sammanhang. En besvärlig typ helt enkelt. Berättarjaget kämpar hela tiden för sitt fria tänkande och för sin fria vilja oavsett hur kloka hans tankar och viljeyttringar är. Den fyrtioåriga mannen retar sig på de flesta och det mesta och han är en karaktär som man sent, om ens någonsin, kommer att glömma. Alltså blev det ett återbesök som omvärderade min tidigare uppfattning och jag läste Anteckningar Från Underjorden med stor behållning.