En bok som bröt mot den gängse utgivningen

När Ester Blenda Nordström kom ut med sin skönlitterära debut 1919 blev den närmast enhälligt hyllad av kritikerna då den kom med något helt nytt. Den trettonåriga Ann-Marie var något radikalt annorlunda jämfört med de skötsamma duktiga tjejerna som dittills dominerat flickböckerna.

När Ester var 27 år hade hon redan övergett journalistiken och hade istället satsat på att bli bonde. Med ett eget förflutet som bortskickad från sin familj som trettonåring för att de skulle få lite lugn och ro hade hon mycket egna minnen att gå efter vilket inte minst märktes på den stränga kalla prästen herr Dammel.

Ann-Maris föräldrar hade omkommit i en olycka och hennes moster, som tog hand om henne, orkade helt enkelt inte med hennes många upptåg och hennes ovilja att foga sig i konventionerna. Hos prästen och prostinnan ska det bli ordning och reda med den unge fröken Lindelöf. Ann-Mari är en kraftfull flicka som man bör passa sig för att bråka med då hennes hämnd ofta resulterar i välgenomtänkta hyss. Samtidigt har hon ett starkt patos och tar parti för de svagare och/eller utstötta. Bland annat blir hon god vän med Josef som suttit fängslad för mord och vars chanser i samhället numera är ytterst begränsade.

En Rackarunge är en kul bok som blev en stor framgång och fick en efterföljare 1921. Berättelsen filmatiserades även 1923 och det är sammantaget rätt märkligt att det pratats så lite om denna bok i vår tid. Astrid Lindgren blev mycket inspirerad av Ann-Mari och hennes händelserika dagar och är man bekant med Lindgrens böcker noterar man ett flertal väldigt medvetna lån som åtminstone jag aldrig tidigare hört att Nordström rättmätigt krediterats för. Med förhoppning om att även fortsättningen kommer i nytryck så rekommenderas En Rackarunge starkt till alla som är intresserade av litteratur som kom att förändra både tankesätt och många efterföljande författares behandling av flickor i böcker för de yngre.