En dröm som gått i uppfyllelse

Wiehe har tydligen gått och burit på drömmen om att spela in en platta med en stråkkvartett och kan i och med Ring I Alla Klockorbocka av den prylen på sin att-göra-lista. Drömmar som går i uppfyllelse är inte så dumt, så utan förtjänster är ju inte detta album. Men bortsett från det så vill det sig inte riktigt. Nio gamla låtar har stöpts om för denna musikaliska inramning. Startar med de fyra guldkornen Flickan Och Kråkan, Titanic, Lindansaren och Den Jag Kunde Va. Visst, det är riktigt bra låtar. Fast när huvudpersonen redan gjort dem i ännu bättre tappningar tidigare så blir jag inte helt övertygad om vitsen. Mest är det en ny Dylantolkning – som också fått ge namn åt skivan – som talar lite extra för ett inköp. Inte en av Wiehes bästa försvenskningar av Dylan, men en hygglig ny låt åtminstone.