Bokomslag - En lika stark läsupplevelse som tidigare

Dekius Lack

”Löparens Guide Till Galaxen” (2018)

Utgivning: Bakhåll

En lika stark läsupplevelse som tidigare

Dekius Lack står för några av de senare årens mest minnesvärda böcker och jag tror faktiskt att de är starkt bidragande orsaker till att jag under året som gått betat av betydligt fler löpmil än något år tidigare. I Springa Med Vingar (2016) sprang Kristoffer och hans kompisar från Lund Till Aten. I nästkommande bok, När Natten Kommer Är Vägarna Mina (2017), gick löpningen mellan Lund och ett bröllop i Salzburg.

När vi nu kommit fram till den tredje boken med den löpglade femtioplusaren Kristoffer i huvudrollen skruvas sträckan upp ytterligare och frågan är om han tagit sig vatten över huvudet. Det börjar med att en välbeställd tjugofemåring från Stockholm läst om Kristoffers tidigare förehavanden och skickar ett otroligt utmanande förslag till honom via e-post. Hon vill helt enkelt springa runt hela jorden och hon verkar inte vilja ge sig förr än Kristoffer går med på att följa med på en betald löprunda som är tänkt att börja i New York, korsa Amerika och från San Fransisco flyga över till Japan och därifrån springa bort till Kina och slutligen följa Sidenvägen hem till Sverige igen.

Ella tjatar och tjatar och till slut ger Kristoffer med sig. Ingen i det gamla löpargänget vill följa med; de tycker helt enkelt att den nära tvååriga löpexpeditionen är för extrem. Ändå så säljer han merparten av sina saker, gör sig av med lägenheten och säger upp sina abonnemang och flyger, tillsammans med Ella, över till New York. Efter någon natt på hotellet börjar de springa. Men starten går dåligt; de får huvudvärk, magarna lägger av, de drabbas av yrsel och blir bara sämre och sämre. Efter tjugo mil på fyra dagar går det inte längre att bortförklara det hela med träningsvärk eller signalvärk – något är helt enkelt fel. Väldigt fel. Det visar sig att hotellet inte värmt upp vattnet tillräckligt varpå legionärssjukan drabbat de boende och både Kristoffer och Ella blir ruskigt dåliga. Framförallt Kristoffer balanserar länge på dödens rand och i feberyran och det tuffa rehabiliteringsprogrammet som han frivilligt går med på börjar dröm och verklighet, dåtid och nutid flyta ihop och inget blir längre sig likt.

Löparens Guide Till Galaxen är annorlunda jämfört med de tidigare två böckerna. Men med det inarbetade persongalleriet och en del nya intressanta karaktärer känner man ändå igen sig och jag törs lova en lika stark läsupplevelse som förut.