En Oldschooldödspärla och en helt okej uppföljare

Dave Ingram i all ära – och visst förtjänar han goda tillmälen för sina lyckade vokala prestationer – men det är ändå Mark “Barney” Greenway som är min favorit vid micken i Birmingham-death metal bandet Benediction. Han var bara med på debuten Subconscious Terror (1990) innan han lämnade bandet och istället klev in i Napalm Death och med tanke på att han fortfarande vrålar där och att deras plattor gång efter gång ligger i framkant var det kanske inget dumt beslut. Debuten står sig fortfarande som en köttigt fin oldschooldödspärla och bland ett flertal härliga spår gillar jag Experimental Stage och Divine Ultimatum lite extra

När The Grand Leveller släpptes 1991 hade Dave Ingram axlat strupljudspositionen och även om han blev lite varmare i kläderna på senare album så låter det bra om än inte särskilt dynamiskt. Det lovar gott redan från start med Vision Of Shroud där det är kyrkklockor, något slags spöklikt susande och ett tungt riffande. Jag kommer osökt att tänka på Black Sabbaths titellåt även om Benediction inte riktigt når upp till den nivån. Sen fortsätter det med ett gäng låtar som inte heller gör mig besviken, trots att Subconscious Terror är snäppet vassare.

Förutom bandets två första plattor återfinns här även en del bonuslåtar på denna dubbeldisk. På cd 1 är det de fem låtarna från EP:n Dark Is The Season (1992) som man kan gotta sig åt. Riktigt bra titellåt och rätt kul även med en cover på Anvils Forged In Fire. På cd 2 finns bonuslåtarna The Grotesque och Ashen Epitaph som återfanns på EP:n The Grotesgue Ashen Epitaph EP (1994). Lite synd att man på denna utgåva valt att inte plocka med livespåren och Anti-Nowhere League covern We Are The League som funnits med på tidigare återsläpp av The Grand Leveller. Fast det är väl, tillsammans med frånvaron av booklet med tillhörande texter, enda klagomålet man kan ha på denna eminenta dubbeldisk.