En ruskigt stark Kingberättelse

Sett i backspegeln måste jag tillstå att King inte varit fullt lika övertygande i ett antal böcker nu på sistone. Bill Hodges trilogin var bra, fast med Stephenmått mätt enbart hyffsad och inte alls bland hans främsta berättelser. Sleeping Beauties, som han skrev tillsammans med sin son och som är hans föregående bok, har jag inte ens lyckats läsa klart trots att jag påbörjat läsandet flera gånger.

Efter ett par recensioner på The Outsider slog jag till på den engelska utgåvan, fastnade direkt och läste ut de drygt sexhundra sidorna på ett par sommarkvällar. När nu boken kommit i svensk översättning sträckläste jag den ännu en gång och jag håller fast vid den känsla jag fick efter första läsningen; en ruskigt stark Kingberättelse som faktiskt hör till hans bästa romaner och som – tillsammans med 22/11 1963 (2013) klart sticker ut bland de böcker som han givit ut under tvåtusentalet.

Vi kastas rakt in i ett fruktansvärt brott. En yngre kille hittas våldtagen och mördad och det står genast klart att mördaren är den omtyckta baseballtränaren Terry Maitland. Fast så visar det sig att Terry har ett vattentätt alibi och som läsare blir man väldigt spänd på hur det förhåller sig. En kul detalj är att Holly Gibnew, som är bekant från Hodges-böckerna, dyker upp och bidrar med viktiga ledtrådar. Även om boken tappar aningens av gnistan i slutet så är det likafullt en imponerande roman med ytterst välskrivna karaktärer och ett ruggigt mörker som få är lika skickliga på att skildra som Stephen King.