En skiva som värmer i hjärtat

Storyn om Jason Becker är gripande. En strålande gitarrist som lirade ihop med Marty Friedman (Megadeth) och sen spelade med David Lee Roth. En smärta i benet som inte ville släppa visade sig vara den ytterst allvarliga sjukdomen ALS. Tjugonio år har gått sen dess och Jasons liv har förändrats markant. Sedan länge kan han inte spela gitarr, gå, tala eller ens andas för egen maskin. Med hjälp av ögonrörelser kan han dock kommunicera med omvärlden och hans pappa har utvecklat ett system som gör att Jason kan skriva noter, ord och ackord och alltså fortfarande kan skapa musik.

Denna nya skiva borde ärligt talat inte vara så mycket för mig. Att öppna med en instrumentalare med en hel del stråkpartier brukar sätta käppar i hjulet för mig. Att sen i andra låten vräka på med alla ljuva känslor i över sju minuter med en sång som hämtad från Europes Carrie skulle jag på förhand säga krockar med mina preferenser. Men den strålande texten om att inte fastna i hat och bitterhet, och den maffiga gospelinfluerade kören får mig på fall. Likaså Fantasy Weaver där ukulele-esset Jake Shimabukuro harmonierar så snyggt med harpa är underbar. Sen kommer Once Upon A Melody innehållandes flera gamla solon med Jason Becker, det tidigaste så tidigt som när han var tre år gammal; hur häftigt är inte det.

I We Are One sjunger Steve Knight ut med hela registret och med tufft blås och ett funkigt sväng faller jag pladask även här. Dylan-covern Blowin’ In The Wind är tyvärr aningen för uttjatad och dessutom är denna tolkning absolut i smörigaste laget. Även om jag inte är så förtjust i gitarrsolon och dylika uppvisningar är det svårt att inte tycka att den drygt nio minuter långa Valley Of Fire är en häftig uppvisning med de som kallas The Magnificient 13, vilka är: Steve Vai, Joe Bonamassa, Paul Gilbert, Neal Schon, Marty Friedman, Michael Lee Firkins, Mattias IA Eklundh, Greg Howe, Jeff Loomis, Richie Kotzen, Gus G, Steve Hunter och Ben Woods. Alla som uppskattar gitarr torde älska den uppställningen.

Totalt är det fjorton låtar som visar upp vilken kunnig låtskrivare Jason Becker är. Men det är också en skiva som värmer i hjärtat då Jason trots allt han mist utstrålar tacksamhet, envishet och livsvilja genom sina sånger. Orden som står på konvolutets baksida, och som hämtats från Hold On To Love: ”I can’t speak, I Can’t Play but this flesh has much more to say…” är ytterst talande.