Ett imponerande CV ger en läsvärd självbiografi

Nu råkar jag tycka att Iron Maiden är ett av de absolut största och bästa banden genom tiderna. Således inga tveksamheter från min sida om huruvida jag skulle läsa denna självbiografi eller inte. Fast alldeles oavsett vad man tycker om hårdrocksfenomenet Iron Maiden törs jag utlova rätt kul läsning när frontmannen Bruce redogör för sitt liv. Eller sitt professionella liv bör man väl tillägga; här finns inte så mycket från privatliv och när det kommer till fruar, flickvänner och barn så har han valt att lämna det utanför What Does This Button Do?.

För övrigt en mycket passande titel dåden nyfikenhet som ligger bakom en sån fundering tycks har präglat hela författarens liv. Nyfikenheten i kombination med modet att testa nya grejer har lett i diverse olika riktningar och som läsare får vi ta del av lite av varje. Från de ganska tuffa åren i skolan fram till universitets-studierna då rockmusiken redan var prio nummer ett. Som tjugoåring började han sjunga på heltid i bandet Samson, men när han några år senare fick erbjudande om att provsjunga för Iron Maiden var han inte sen att tacka ja. Visst anar man en hel del mer eller mindre dekadent turnéliv mellan raderna, men istället för att falla för alla frestelser längs vägarna och låta dem ta överhanden var det fäktning som blev den stora grejen för Bruce. Enormt mycket träning med alla möjliga klubbar runt om i världen tog honom långt upp inom eliten och när han var som bäst fick han representera Storbritannien i EM.

När tankarna började gnaga att Iron Maiden inte hade så mycket mer att ge om de fortsatte på den inslagna vägen hoppade han helt sonika av och satsade istället på en solokarriär som resulterade i en radda lyssningsvärda album. Under den tiden hann Bruce även skriva flera romaner, leda en radioshow, bli fångad av flygning och säkert en hel del till.

1999 återkom han till frontpositionen i Iron Maiden och tillsammans nådde de, och når fortfarande, de allra största scenerna år efter år och drar nu ständigt väldigt mycket folk.

Jag tycker det är en riktigt kul bok. Dickinson är en duktig författare som dessutom har högvis med historier att ösa ur. Möjligen blir det lite väl långrandigt när han helt snöar in på flygning och sitt extraknäck som flygkapten men likafullt läser jag även det med behållning. Med det mångfacetterade liv han levt skulle han utan vidare kunnat skriva både mer och utförligare, eller till och med i flera volymer. Ändå ett smart drag att hålla sidantalet nere och det ger ett bra flyt i boken att han håller det hyffsat kortfattat.