Ett imponerande researchjobb.

Efter ännu en natt av hårt festande tuppade Bon Scott av. Av någon anledning lät kompisen Alistair Kinnear honom ligga kvar i bilen där på Overhill Road i East Dulwich, London. Morgonen därpå fann Alistair Bon död i bilen. Ungefär så lyder den officiella historieskrivningen kring vad som hände med AC/DCs karismatiske frontman den där olycksaliga natten mellan den nittonde och tjugonde februari 1980 när en av rockens främsta röster tystnade.

Jesse Fink har gjort ett hästjobb när han nagelfarit de tre sista åren i Bons liv. Enormt många personer som rörde sig i de kretsarna har intervjuats och mängder med artiklar, intervjuer etc har granskats i det omfattande researcharbetet med denna bok. Familjen Young är som bekant ytterst förtegna och har inte medverkat, men i övrigt verkar nästan alla bidragit till den bild som här målas upp. Den råbarkade frontmannen spottade aldrig i glaset, nekade sannolikt sällan till annan form av stimulantia av både lättare och tyngre karaktär men utmärkte sig samtidigt som en strålande sångare. Fast livsstilen slet hårt och i nya uppgifter från tidigare flickvänner och kompisar framkommer hur hårt det tärde, viljan att bryta sig loss och ta det lugnare. I boken ägnas också mycket utrymme åt de sista timmarna i hans liv, vilket får den officiella bilden av Bon Scotts liv och död att förändras.

Jag läser boken med stor behållning och det är minst sagt imponerande vilket jobb författaren lagt ner på sina efterforskningar. Känns lite tråkigt att korrekturläsaren missat ganska många stavfel och meningar med fel ordföljd, men likafullt är det en mycket läsvärd bok om man har det minsta lilla intresse för ett av rockhistoriens hårdast rockande band.