Ett långsamhetens lov

Den norske äventyraren och författaren Erling Kagges stora passion i livet är vandring. Han var den förste som nådde de tre polerna Sydpolen, Nordpolen och Mount Everest, han har korsat New York där han bland annat använde sig av det gigantiska kloaksystemet under mark och en hel del andra vandringar. Helst går han tills han nästan stupar och det är inte svårt att utlösa hans passion i bland filosofiska funderingar och otaliga exempel från andra gående genom historien.

Boken är ett slags långsamhetens lov där fotvandringens stilla förflyttande öppnar för djupare uppfattningar och en större greppbarhet av tillvaron. Erling hävdar att gående hänger samman med stillhet och att ögonblicken förlängs när vi använder detta färdsätt, och allra helst då ute i naturen en bit från städernas stress, ljud och ljus.

Jag gillar hans sätt att skriva och lite av det lugn han omtalar dyker upp även när jag läser och nog är det så att fötternas tjugosex ben, trettiotre leder och över hundra senor borde rastas lite mer av de flesta av oss.