Ett mycket läsvärt argumenterande gentemot genusteori

David Eberhard har gjort sig känd för sina tydliga åsikter i krönikor, debatter och tidigare böcker. Han var även aktuell som en av årets sommarpratare. Eberhards senaste bok, Det Stora Könsexperimentet, är ett vasst ställningstagande mot extremfeminism och de genusteoretiker som propagerar för könen som sociala konstruktioner och tillskriver könsmaktsordningen en närmast allenarådande roll. Han menar att dessa förespråkare helt struntar i biologin och att deras jakt på likhet mellan könen därmed aldrig kommer att lyckas. En tydlig genomgående tanke är att jämställdhet har förväxlats med tanken på att allt ska vara lika, vilket ju inte är möjligt om de grundläggande biologiska förutsättningarna ser olika ut.

Precis som i hans tidigare böcker ger han ett mycket påläst intryck och ofta landar han i resonemang som tycks rimliga och som sammanfaller med mina egna upplevelser och tyckanden. Ganska ofta är tonen tämligen raljerande mot meningsmotståndare och även om det är rätt kul att läsa skarpa formuleringar så tror jag att det överlag ligger honom lite till last. Samtidigt som det kanske sticker lite i ögonen på vissa läsare är det svårt att argumentera emot hans ståndpunkter och bland annat följande stycke om inkvotering är riktigt träffsäkert:

”Den som blir inkvoterad tar platsen från en som har bättre meriter. Man tar en plats där man inte hör hemma eftersom man inte är bäst lämpad för jobbet. Och de som inte är inkvoterade kommer inte heller må bra eftersom de inte med säkerhet vet om ifall de blev ”utkvoterade”. Om jag vore inkvoterad skulle jag inte heller vara nöjd. Man vet ju då att man är en andra klassens akademiker (eller vad det nu rör sig om), någon som inte kommit in på egna meriter utan bara för att man är utsedd som offer. Någon att tycka synd om.”