Ett namn att lägga på minnet

Jag lyssnar med stigande förtjusning på Diagrams nya platta Chromatics. Jag kommer egentligen inte längre än till tredjespåret Desolation som är så sjukt snygg popmusik att jag nästan baxnar. Med sina återkommande oh-körer blir det som snällindiepopens motsvarighet till Rolling Stones Sympathy For The Devil och jag bestämmer mig för att lägga Sam Genders (som är Diagrams) namn på minnet för att även framöver kunna hålla kolla trots att denna typ av musik lever lite på undantag i min skivhylla. För tydlighetens skull meddelar jag att resterande låtar på albumet också lyssnats på skapligt återkommande, men för varje varv har jag stannat till ännu lite extra vid Desolation, tryckt den på repeat och inte riktigt kunnat lyssna mig mätt. Det gör den lite unik i sammanhanget.