Fångar fortfarande intresset

Jag gillade verkligen en hel del låtar på Middle Of The Road (2017) och läget ser helt lika ut på purfärska The Bookends. Redan vid spår tre, Whatcha Gon’ Do har en superbt funkbotten och gitarrspel som även det fångar intresset. Framme vid låt nummer sju, Reaching For A Change, kommer jag att tänka på King’s X och deras intrikata mix av tunga riff och vackra melodier. Ytterligare ett par låtar framåt kommer en duett med den alltjämt makalösa Beth Hart. De tolkar Beatles With A Little Help From My Friendspå ett bra sätt och det märks att de båda lägger starkt personliga tolkningar av texten.

Givetvis finns här fler låtar som är bra och hela tiden är det gitarrspel av yppersta klass. Personligen är jag dock inte alltid så förtjust i mellantempotongångarna från de soulangränsande genrerna och uppskattar mer när det drar mer åt rockens domäner. Det ger sammantaget det rätt trista mittbetyget 3, även om det är snubblande nära ett högre sådant som helhet och vid redan nämnda tillfällen är självklart högre.