Finlemmad pop

Peter Kvint har varit en doldis för mig, men när man luskar lite i hans CV så förstår man att han funnits där i bakgrunden bland en hel massa artister man hört i olika sammanhang. Exempelvis A-Ha, Ark, Uggla och Carola har tagit hjälp av hans talanger och nu är det såklart riktigt kul att få höra hans första platta i eget namn och med eget material.

Bitvis kan jag tycka att det är lite i snällaste laget fast det är inte en tanke som riktigt vill fästa. Istället slås jag av hur snyggt det låter, hur väl hans röst harmonierar med den finlemmade popen som rör sig någonstans bland Pink Floyd, A-ha och en hel del Beatles. Ett helt fång fina låtar med genomarbetade texter där det faktiskt är svårt att plocka ur favoriter från den starka helheten.