Fortfarande spännande från den Köpenhamnska kvartetten

Köpenhamnskvartettens förra platta Inmazes (2015) var en klart spännande platta som jobbade på att förena Pink Floydska stämningar med tyngden från Meshuggah. Även om det lockade mer på pappret än vad det faktiska utfallet lyckades med så har jag återkommit till bandet relativt ofta och haft en hel del förhoppningar på uppföljaren.

Jag håller fast vid attVola är spännande och jag vill verkligen höra mer av dem. Dock är inte Applause Of A Distant Crowd riktigt den skiva jag hoppats på. Den malande tyngden lever för mycket på undantag och personligen hade jag gärna hört betydligt mer av det elektroniskt ösiga Gojira-sniffande draget där den änglasköra sången verkligen får det att sticka ut. Sammantaget landar de oftare i de lugnare popkänslorna och det känns ju lite snöpligt. Inte för att det är direkt dåligt, men nog hade det piggat upp med flera vassa kantar.