Från ömma souliga ballader till mer taggig rock

Doyles förtjänster som gitarrist har framhållits av många vilket även förklarar att han spelat bland annat med Roger Waters, T-Bone Burnett och Eric Clapton. I eget namn har nu en helt ny platta att saluföra där han själv står för fiolerna, eller jag menar gitarrerna. Ja, inte bara det. Han har både producerat och hanterar sången.

För egen del fastnar jag än mer för hans vokala prestationer än hans spelmässiga. Han rör sig längs ett längre spann från ömma souliga ballader till mer taggiga rocklåtar som Live Forever och Doyle sjunger verkligen ruskigt bra. Lyssna bara på skivans – i mitt tycke – främsta låt London To Tokyo. Här är det sentimental crooner-varning, fast på det där bra sättet som när Chris Isaak sjöng Wicked Game och lät känslorna lägga sig utanpå kroppen eller när Carlsson från Weeping Willows sjunger som allra bäst. Och duetten med Norah Jones – Searching For Love– är ju formidabelt själfull och vacker. En mycket stark skiva som sannolikt kommer bli en trogen följeslagare under de kommande höstmånaderna.