Generös speltid med ständigt intressanta King Crimson

För något år sen kom den bandsanktionerade bootlegen Live In Toronto (2016) där den nuvarande bandsammansättningen för första gången spelade in en hel show. Då var det makalöst bra och jag hade ställt in mig på att (äntligen) få se bandet live. Annat kom och satte käppar i hjulet för konsertbesök och därutav har jag inte velat lyssnat så mycket på de rockprogressiva kungarna i efterhand för att inte spä på besvikelsen ännu mer.

Fast nu blev det likafullt ett nytt live-alster som är ännu mer fullmatat. Tre cd-skivor med tretton plus elva plus sex låtar vilket sammanlagt ger trettio låtar och en riktigt generös speltid. Kanske till och med nästan i generösaste laget om man ska vara helt ärlig. Snudd på att det blir för mycket av det goda. Fast bara snudd på. Bland mycket högintressant väljer jag Bowie-låten Heroes och The Court Of The Crimson King. Två låtar jag näranog aldrig tröttnar på och när det dessutom hamras in med tre trummisar så går det ju inte att gilla denna skivan.