Hade hoppats på mer

Fjolårets självbetitlade debut var en småhygglig spinoff från ett par Gamma Ray medlemmar. Traditionell powermetall med gott om melodier i mellantempo är vad som utmärker även bandets andra platta. Kan dock inte sticka under stol med att jag faktiskt hade hoppats på lite mer denna gång. Istället för att längta efter fler och längre låtar kommer jag på mig själv med att istället önska bort några av de tretton spåren som utgör Rise. Helt enkelt är det för få låtar som håller samma klass som No Hero och även om jag ibland ondgjort mig över det, för genren, patenterade dubbeltrampandet så hade mer av den varan faktiskt piggat upp plattan rejält.