””

I supermusikernas område

Det tål att upprepas vilka som utgör Flying Colors. Trummisen Mike Portnoy (ex-Dream Theater, Transatlantic), gitarristen Steve Morse (Deep Purple, Dixie Dreggs, ex-Kansas), keyboardisten Neal Morse (Transatlantic, ex-Spock’s Beard), basisten Dave LaRue (Dixie Dregs) och sångaren Casey McPherson (Alpha Rev). Vän av ordning – eller åtminstone av den senare skolans progressiva musik – blir såklart alldeles till sig och eftersom bandet redan har ett par tidigare studio- och livealbum i bagaget så spetsas öronen ännu mer för oss intressenter.

Third Degree rör sig i supermusikernas område. Ett område som jag rätt ofta finner rätt tråkigt då det kan bli förutsägbart och för tillrättalagt i all sin skicklighet. Återigen tycker jag denna konstellation undviker de fällorna och har lyckats få till ett antal låtar som lyser av känsla snarare än perfektion. Såklart finns perfektionen där också, men den tar inte överhanden.  Enda undantaget är avslutande Crawl som känns omotiverat lång och inte riktigt är den grand finale man säkert planerade. Hade varit klart bättre att avsluta med den sköna Love Letter istället. Samtliga övriga låtar är riktigt bra, vilket inte minst beror på Caseys ofantligt sköna röst. Lyssna på More, eller Cadence, eller varför inte min favorit Guardian. Oj, oj, oj vilken pipa han har.