Inget bleknande på Hellbergs nya soloplatta

Den maffiga dubbelplattan Mambofeber (1991) blev min första introduktion till det skånska rockfundamentet Wilmer X. Fick den som present under en livets bättre tider och med oregelbundet jämna mellanrum plockar jag fortfarande fram skivan och minnesassocierar till kompisar och tilldragelser som tyvärr allt mer bleknar. Frontmannen Nisse Hellberg har gått solospåret sen 2006 och plattan Snackbar Blues. Här bleknas det inte ett jota och åttonde sologivet är det hittills mest gedigna om jag får bestämma. Musikaliska hjältar finns västerut och i mötet mellan country, blues, gammal rock och singer/songwriter har Hellberg knåpat tretton låtar som i den mest positiva bemärkelsen känns trygga, vuxna och ärliga. Vägen Västerut är en platta som jag verkligen uppskattar och jag tror att jag måste gå ända tillbaka till samarbetet med Peps påRöster Från Södern (1994) för att hitta en Nisse-skiva som jag gillat lika mycket. Härligt!