Bokomslag - Initerat om ett album som aldrig verkar slockna

Mark Polizzotti

”Bob Dylan: Highway 61 Revisited” (2016)

Utgivning: Lindelöws

Initerat om ett album som aldrig verkar slockna

Att Bob Dylan fick nobelpriset i litteratur 2016 kom som en överraskning och sågs väl inte med helt blida ögon av samtliga. Förståeligt på ett plan, men samtidigt tillhör jag den skara som då och då övertygats om att Dylan är värd varenda pris, utmärkelse och hedersbetygelse som överhuvudtaget är möjlig. Från det att jag fick köpa Slow Train Coming av en vagt bekant för en spottstyver då den bekante inte alls gillade vad han hörde så har jag varit en periodare. Flera plattor har fallit under min radar och exempelvis protest- och folksångaren på de första albumen tycker jag oftast mest är tråkig. Men när det bränner till så bränner det så vådligt att branden ligger och pyr länge och faktiskt aldrig slocknat helt. Även om det kommit helt fantastiska album därefter är åren 1965-1966 enligt mig toppen på hans formkurva och Bringing It All Back Home (1965), Highway 61 Revisited (1965) samt Blonde On Blonde (1966) står alltjämt stadig som populärkulturella monument.

I serien 33 1/3 har nu Mark Polizzotti lagt fokus på Highway 61 Revisited där låtar som Like A Rolling Stone, Ballad Of A Thin Man, Queen Jane Approximately och inte minst den nattsvarta långköraren Desolation Row alltjämt tillhör mina favoritlåtar från denna mångsidiga trubadur. Mark har närstuderat texter och sammanhang och skriver både initierat och medryckande och det finns gott om skäl att läsa denna bok oavsett om man ännu inte hört skivan eller om man lyssnat ofta och gärna får ett djupare referensverk som omgärdar nästa lyssning.