Intressant men aningen rörigt

Flera år efter att Stephen King färdigställt sitt episka romanbygge om det mörka tornet kunde han inte släppa att det fanns fler historier att berätta som var starkt relaterade till de sju tidigare böckerna.

Vinden Genom Nyckelhålet är alltså den åttonde boken i serien. Kronologiskt placerar den sig mellan Magiker Och Glas och Vargarna I Calla vilket följaktligen gör den till bok 4,5. Roland av Gilead och hans ka-tet med Eddie, Susannah, Jake och billybumlaren Oy har rest från Emerald City men ännu inte kommit fram till Calla.

Sällskapet färdas alltså längs strålens väg när det mycket fruktade ovädret skarpvinden håller på att blåsa upp. Ett gammalt stenhus fungerar som skydd tills stormen bedarrar och när de väntar berättar Roland för de andra om ett av sina första uppdrag som revolverman där en ”ömsare” spred skräck och död i sin omgivning. Under det uppdraget möter de en överlevande pojke som Roland berättar en saga för. Den sagan heter Vinden Genom Nyckelhålet och handlar om den ståndaktige Tim vars pappa dör vilket bara är början på Tims och hans mammas bekymmer.

Denna bok, som för övrigt kan läsas helt fristående från övriga Det Mörka Tornet, består alltså av tre stycken historier. Under en storm berättar Roland en historia som i sin tur innehåller en längre saga med ganska få beröringspunkter med ka-teten och deras nuvarande resa. Ett lite ovant grepp som funkar halvbra under tiden jag läser. Jag saknar lite av det driv som brukar genomsyra Kings böcker och hela upplägget känns lite rörigt under tiden jag läser. Efter läsningen har jag dock ändrat mig och tycker istället att det blev en ganska intressant utvikning från den ordinarie berättelsen och jag gissar att jag troligen skulle uppskattat Vinden Genom Nyckelhålet ännu mer om jag istället läst den mellan de båda två böcker där den faktiskt utspelade sig; en tanke jag får förverkliga vid en längre ledighet.

Stephen King verkar ständigt ha nya projekt på gång och skulle något av dem visa sig vara ännu en utvikning från redan nämnda romanbygge kommer jag garanterat läsa. Fick jag önska får den gärna hålla sig till en mer gängse berättarform dock.