Klaustrofobiskt och riktigt bra

Mats Strandberg blev ett bekant författarnamn för många fler efter Engelsfors-böckerna som han skrev tillsammans med Sara Bergmark Elfgren. Nu levererar han en gastkramande nagelbitare på egen hand och får till det precis lika bra.

På torsdagen när färjan Baltic Charizma lämnar Stockholm för att åka och vända i Åbo är det ungefär tolvhundra människor ombord. Från yngre resenärer som kusinerna Albin och Lo som går i sexan till drygt sextioåriga Marianne som tagit kryssningssteget för att undkomma ensamheten för några dygn. Många vill glömma vardagen i rus och tillfälliga kontakter och personalen vet vad som är att vänta. Ute på östersjöns vatten stannar tiden av och det är långt till land. Det kan vara lika behagligt som fruktansvärt om det händer saker som inte hör till det vanliga. Som att en varelse i ett litet barns skepnad bestämmer sig för att gå en helt egen väg bortom konventionerna.

Utan att själv ha åkt på den typ av kryssning som Strandberg beskriver inledningsvis har jag på känn att han fångar tillställningen väl. Något dygn med allt för mycket alkohol och rusiga hormoner i omlopp där i princip vad som helst kan hända. Den dimension han tillför ger ett ännu mer klaustrofobiskt intryck och i blandningen mellan verklighet och övernaturlighet rör han sig i samma nisch som exempelvis John Ajvide Lindqvist, Stephen King med flera. Riktigt läskigt och riktigt bra.