Klockrent mellan pop och förtvivlan

Alf Håkan Åkesson känner säkert många igen från någon av hans tidigare album Augustibrev (2004, Alfs Andra (2005), TivoLiv (2008) eller Vi Ville Förändra Vår Tid Med Den Förändrade Oss(2011). Skaplig svensk pop som givetvis bränner till ibland men som likafullt inte fått mig att tända till så mycket.

Sett i backspegeln skymtar man brytpunkten vid förra fullängdarens finurliga titel och även förrfjolårets ep Blå Parkas Blos (2014) har en annan ton, ett utstakande mellan pop och förtvivlan. På högaktuella Andra Sidan Gatan hittar vi längs den graf som eventuellt genomskär musiken från Sagan Om Karl Bertil Jonssons Julafton, soundtracket till Twin Peaks, rökiga Andi Almqvist betraktelser och proggigare jazz. Han riskerar hejvilt att bli beskylld för pretentiöst dravel, fast för min del köper jag det nästan rakt av och hans pratsjungande poesiliknande sångstil funkar skitbra tillsammans med de grymma musikerna som lirar bakgårdsklubbarnas mörkaste popjazz. Klockrent.