Knyter starkt an till bluesen

Jag tyckte mycket omL (2015) och blev således glad när ännu ett album signerat henne nådde mig. Nu har det grävts i arkiv bland skillingtrycken från förra seklet. Måhända inte blues i rent traditionell mening men textmässigt knyter det starkt an och det är inte svårt att beröras av de historier som samhällets olycksbarn en gång tecknade ner. Djupt tragiskt att omständigheterna är liknande även i våra dagar där många lever helt utanför det välstånd som de mer lyckligt lottade omhuldar sig med.

Lousie sjunger som vanligt väldigt bra, det funkar bra med den akustiska inramningen och hennes tolkningar görs med värme och innerlighet. Möjligen är det aningen för stillsamt och jämntjockt för att mitt intresse ska hålla sig genom hela skivan, men rösterna ur mörkret bör inte bli ohörda.