Kyrklig country

Så länge jag kan minnas har jag haft en stor fascination för kyrkorum. Stora salar där lokalens rymd sträcker sig mot den andliga dimensionen och samlar tankarna mot de större värdena. Lika länge har jag lev livet sida vid sida med musik i allehanda genrer och stilyttringar och förenas dessa båda världar med ett så lyckat resultat men varje ansats till att korrelera dem är värd att beakta.

I Borås beslutade man sig för att föra in countryn i kyrkans miljö och göra en tältmötes-väckelse-konsert där countrylåtar centrerade kring Jesus skulle framföras. Sju musiker och en trettiohövdad kör senare fick man till country-gospel-feeling som säkert fungerade alldeles ypperligt när den framfördes i Immanuelskyrkan i Borås under våren 2015. Vi som inte var där, och såklart de som var där och gärna vill återuppleva det hela en gång till, har nu fått chansen att under en knapp timme lyssna på en liveinspelning från nämnda konsert.

Det låter bra. Solisterna sjunger oftast med både inlevelse och hållen ton och musikerna hanterar både mer traditionella instrument och de mer countryobligatoriska som dobro, fiol, banjo och mandolin utan bekymmer. Jag skulle fara med osanning om jag hävdar att jag gillar allt; exempelvis är The River Of Dreams en tämligen trist låt och storvulna Not Ready To Make Nice faller mig inte heller i smaken. Men andra gånger gillar jag det skarpt. Ta till exempel Doug Seegers Going Down To The River eller de flera Emmylou Harris-inslagen som sitter perfekt. Sammantaget en sprittande glad liveplatta från en konsert jag gärna varit närvarande.