Livet före och efter sprickan

När den fullpackade bilen rullar mot det traditionella sommarboendet på Koster ska det vara som det varit tidigare. I den rutinen ingår ett cafébesök i Enköping. Just denna sommar, när yngste sonen Jonas just gått ut andra klass, vill pappa Bertil bryta traditionen. Mamma Ingegärd är obeveklig varpå Bertil stegar iväg från torget där i Enköping och lämnar både fru och fyra barn mer eller mindre bakom sig. I Ingegärds aningen karga frikyrkosläkt skyr man svagheten och rädslan och hon blir därmed tvungen att streta vidare med livet med högburet huvud utåt sett. Fast nog rämnande tillvaron. Hennes liv började spricka och det blev aldrig helt igen, utan sprickorna spred sig mer och mer. Inte ens äggtoddy, mani och hemligt drickande lyckades lappa ihop det raserade. Bara glömskan återstod, glömskan som drog fram ännu mer obevekligt än sprickorna.

Det skrivs inte rakt ut, men visst förstår man att pappans svek satte djupa sår även i barnen. För Jonas del hade själens inre redan krattats upp för mörka sådd med klasskamrater som mobbade och frös ut honom gravt och pappans oförmåga att vara stöd och förebild även längre fram i uppväxten luckrade knappast upp den ansatta myllan.

Jonas Gardells senaste bok är en så kallat autofiktiv roman som speglar verkliga händelser ungefär som de skedde och upplevdes utan att vara helt objektivt sanningsenlig på alla punkter. En episk släktkrönika där mamma Ingegärd med sin frihetslängtan och sin envishet spelar huvudrollen. Gardell visar, likt i tidigare böcker, att han är mästerlig på att skildra trasigheten och utsattheten samtidigt som både humorn och de detaljer i livet som gör det värt att kämpa vidare också finns där. Bitvis är Till Minne Av En Villkorslös Kärlek otroligt stark och känslosam. Dock tycker jag att själva upplägget med en okänd berättare som skriver om den bortglömde Jonas Gardell och hans familj känns lite knackigt och klart drar ner tempot i läsningen.