Lösa tyglar och en sprittande spelglädje

Övertygas inte allas av den karibiskt halvsvänginga Drink The Water som inleder skivan. Känns väldigt lång, är ganska tjatig och så det där typ calypsoaktiga som jag inte alls går igång på. Men sen redan i andralåten Blow The Windoch ännu mer i det glödande vassa tredjespåret Across The River är de sådär övertygande bra som förväntningarna antytt efter tre tidigare starka album.

Tretton nya låtar har mejslats fram och utan att veta så gissar jag att flera av dem jammats fram under flera sprittande lekfulla sessions där tyglarna är lösa, ramverket relativt vagt i kanterna och inte många influenser nekats. Det är väl egentligen bara den första låten och så Love Is Thicker Than Water, samt till viss del Turn The Worm, som också rör sig i samma domäner som jag verkligen inte gillar. Annars är det så gott att höra dem glida från funk i Cross The Bridge, till tyngre rock i titellåten, till standard blues i Honey Bee Wine och så stanna till bland en hel del countryfierad americana däremellan. Mycket spelglädje och mycket sväng och det är bara att hoppas de fortsätter sina musikaliska utforskningar (även om calypson borde vara ett avslutat kapitel så snart som möjligt.)