Magnums bästa på länge

Nykomlingarna Rick Benton (keyboard) och Lee Morris (trummor) har inte givit några markanta förändringar i det band som albumdebuterade med Kingdom Of Madness(1978). Möjligen är det lite mer tryck i trumspelet, eller är det bara Tony Clarkin som bestämt sig för att skriva lite mer bombastiska låtar än vad som hörts på ett tag. Hursomhelst är hans skrivarpenna vassare än på länge och kombinerar man det med faktumet att Bob Catley sjunger otroligt bra trots att han måste vara runt sjuttioårsstrecket åldersmässigt så får vi ett gediget stycke musik som knappast lär göra några Magnum-fans besvikna.

Nog för att första singeln – Without Love – kändes som ett lite malplacerat val. Men jag har alltmer kommit att uppskatta den funkiga feelingen, den klatschiga refrängen och på det stora hela är låten som en Magnumfierad variant av John Farnhams gamla hit You’re TheVoice. Vidare är jag alltjämt tveksam till Tobias Sammet (Avantasia m.m) som gästar i titellåten. Honom till trots får stråkarna det att lyfta och även om det både här, och i ett par låtar till, blir lite för mycket oaah-körer så funkar det.

Andra gånger är det vrålbra och det är inte svårt att bli imponerad över att gubbarna håller ställningen så föredömligt fortfarande. Som den makalösa Storm Baby med en grym refräng eller Welcome To The Cosmic Cabaret med snygga solon, skön stämning och dryga åtta minuter som inte alls känns i överkant. Storgillar äden sköna Glory To Ashes och den formidabla avslutningslåten King Of The World där texten är vass och skulle kunna handla om Jesus även om det inte skrivs ut med de bredare penslarna. Faktum är faktiskt att jag gillar det mesta med denna platta och Magnum presterar bättre än jag förväntat mig. Ett extra plus i kanten till det schyssta omslaget som Rodney Matthews verkligen fått till.