Mer kunskap om en utmanande debut

Patti Smiths debutalbum Horses släpptes i november 1975 av skivbolaget Arista. Patricia Lee Smith (f 1946) hade förvisso redan scendebuterat flera år tidigare på mindre poesiestrader och steget in till rocken var inte långt för denne ”rock ’n’ Rimbaud”. Inspirationen kom lika mycket från Eliot, Blake och Rimbaud som från Hendrix och Jim Morrison och hennes poetiska texter gifte sig väl med den rock/punk som redan tidigare pulserat i hennes fraseringar och uppläsningar.

Denna blandning av ful- och fin-kultur var något helt unikt när det begav sig och skivan ger faktiskt ett unikt intryck fortfarande. Till störst del de i huvudsak starka låtarna men även hennes utmanade av gränserna sticker ut. Inte bara gränsen mellan fin-ful men också mellan manligt – kvinnligt, religiöst – profant -, och död – liv. Textmässigt är det utmanade kraftfullt stoff som bland annat slår hårt mot den gudsbild och religiositet Patricia fick med sig från sin moders övertygelse inom jehovas vittnen samtidigt som Smith fortfarande var mycket fascinerad av den bibliska apokalypsen.

Även om jag har vissa problem att ta till mig skivan helhjärtat, mycket beroende på Pattis fraseringar, så tycker jag om den. Än mer gillar jag Shaws bok. På blott etthundratrettiosex sidor tränger han långt ner i artistens bakgrund, navigerar bland inspirationskällor och manar med sina kunskaper till flera noggranna genomlyssningar av en skiva som tveklöst växer när man fått dessa faktum klargjorda för sig.

Komplettera gärna läsningen med Patti Smiths biografi Just Kids.