Mer rock, samma sköna mörker

David Eugene Edwards har hållit sin gothcountry-fana så högt ända sen början av 00-talet att tiden med aningen rockigare 16 Horsepower börjat kännas lite avlägsen. När det nu vankas nytt album med alltjämt spännande Wovenhand är steget närmre till den rockpunkigare domedagscountryn och personligen tycker jag Star Treatment är betydligt mer spännande än vad jag vågat hoppas på. Det roar mig att han inte står still och stampar, att han vrider upp tempot, att han gräver ner sig minst lika långt i mörkret och att det låter så skönt skitigt.

Inspelat med både Steve Albini och Sanford Parker och med ett kompakt och utstuderat avtryck där låtarna växer för varje lyssning oavsett om det är noiseliknande Swaying Reed eller mer rent rockande Crystal Palace. Även om skivan ännu inte hunnit få så många genomlyssningar som musiken egentligen kräver för att jämföra med samtliga tidigare album lutar jag ändå rätt starkt åt att Star Treatment tillhör Wovenhands vassare plattor.