Mörkare och tyngre men fortfarande sjukt himla bra.

Jag älskade The Lions Roar 2012 och förälskelsen har inte släppt. Stay Gold (2014) blev av någon anledning inte samma favorit även om jag håller också det albumet mycket högt. Klara och Johanna har gått igenom mycket under åren sen föregående skiva släpptes och det finns nu ett annat mörker och en tyngre smärta över texter och musik. Det känns på äkta och det griper tag och jag tycker mycket om det. Samtidigt har jag svårt att komma ifrån att det känns sorgligt när någon sjunger ”Nothing matters, all is futile and it’s fading fast” eller ”you can tell yourself som many things and nothing has to be true” och i varje stavelse låta som att det faktiskt är så.

Möjligen är en fyra i försiktigaste laget när höjdpunkterna är så stora. Trion låtar med Rebel Heart, Fireworks och Ruins är så sjukt himla bra att man inte vill lyssna på så mycket annat. Fortfarande imponerande att deras röster harmonierar så väl tillsammans och att de får till såna grymma låtar. Härligt.