Överraskande gillande

Den hårdare rocken med alla dess förgreningar har så länge jag kan minnas varit ett stort intresse. Allt från den klassiska hårdrocken från 70-talet via 80-talets allt hårdare avyttringar, 90-talets mer alternativa och sen 00-talet och framåt där allt finns och möjligheterna att korsa alla stilar utnyttjats med både bättre och sämre resultat.

Nine Shrines beskrivs som en blandning mellan active rock och metal-core och det gör mig fundersam. Dels för att jag inte kan dra mig till minnes att jag någonsin hört genrebeteckningen active rock och dels för att jag med ganska få undantag fastnat för metalcore som genre. De är en relativt ny grupp och Retribution Therapy är bandets första fullängdare. Lite överraskande kommer jag på mig själv ett flertal gånger med att gillande nynna med i refränger, höja ljudet och uppskatta det jag hör. Starka låtar med en hel del hookar, bra riff och av vad jag kan uttyda rätt bra texter. Klar favorit återfinns nästan mitt i skivan där Dead pockar på ett stort antal omlyssningar. Modern metalcore är fortfarande inte glasklart för mig, men Nine Shrines hör jag gärna mer utav.