Bokomslag - Pamflett som fortfarande har viss relevans

Paul Lafargue

”Rätten Till Lättja” (2017)

Utgivning: Bakhåll

Pamflett som fortfarande har viss relevans

Paul Lafargue (1842-1911) var utbildad läkare men gjorde sig i huvudsak ett namn som politisk aktivist och socialistisk författare och den lilla pamfletten Rätten Till Lättja (Le Droit À La Paresse) är fortfarande ett läsvärt inlägg i arbetstidsfrågan. Det anmärkningsvärda här är att han snarare vänder sig till arbetarna och förkastar deras krav snarare än vänder sig till fabrikörerna och de övre skikten. Att arbetarna kämpar för åtta timmars arbetsdag är urbota dumt enligt Lafargues sätt att se på saken. Istället borde tre-fyra timmar vara fullt tillräckligt nu när maskinerna allt mer tagits i bruk och den tid som dessa tjänade in vore ypperlig att istället lägga på fritidens lättjefyllda förströelser som ju alla egentligen helst sysslar med.

Minns jag rätt lär Luther ha sagt/skrivit att ”Arbete främjar hälsa och välstånd och förhindrar många tillfällen till synd:” Det är ett påstående som inte alls faller i god jord hos Lafargue utan han hävdar snarare att den kristna hållningen bör förkastas och han har svårt att hålla sig ifrån ganska frän kristendomskritik på några ställen.

Några delar som jag speciellt fastnar för är när han hänvisar till att redan de gamla grekerna förkastade arbetet. Inledningen ”redan de gamla grekerna” har ju flitigt använts genom åren och det är såklart kul att läsa den även i detta sammanhang. Vidare kan mycket appliceras på dagens samhälle och exempelvis en mening som ”Finansmännen vet inte längre var de ska placera alla pengar, så de söker sig till de lyckliga stater där man lapar sol och röker cigaretter.” är tyvärr fortfarande högaktuell då redan väl besuttna tar varje tillfälle att kringgå system och utnyttja luckor för att de omåttligt höga staplarna ska bli ännu mer hisnande. Till sist har vi slutorden: ”O, Lättja, förbarma dig över oss i vårt långvariga elände! O, Lättja, konstens och de ädla dygdernas moder, stryk balsam på människornas vånda!” är ju klassiska och ringer då och då i öronen när arbetsdagarnas tyngd obevekligt får en att längta sig någon annanstans.