Poänger bland stereotyperna

Då och då händer det att man läser en bok som på vissa sätt känns helt fel, som inte alls passar in i det rådande politiskt korrekta, i vår samhälls- och/eller människosyn. Oftast tycker jag det är rätt roligt med den typen av tankar som inte går hand i hand med tyckelityckarna som gärna vill hävda sina ordningar, normer och strukturer med det ena belägget märkligare än det andra. Craig Groeschel är inte så konstig i en amerikansk kontext, och det finns ett flertal översatta böcker därifrån som rimmar relativt dåligt med de nuvarande svenska tankegångarna, men jag är ytterst tveksam till att någon svensk författare skulle få särskilt mycket genomslag med så tillyxade beskrivningar av manligt respektive kvinnligt som genomsyrar Slåss. Inget är så enkelt att det går att avfärda direkt, och visst har Craig en hel del poänger gällande att vara styrd av annat än sina känslor, att stå upp och kriga för rättfärdigheten och så vidare. Ändå hänger jag upp mig rejält på stereotyperna och det förtar mycket av läsningen,