Retro på riktigt

Basisten och sångaren Martin Gordon har en hel del tidigare projekt på sin musikaliska meritlista. Mest känt är troligen Sparks och Jet men det har blivit så många projekt på egen hand, som sessionsmusiker och så vidare att många säkert har hört honom även alla kanske inte är medvetna om det.

När det nu vankas album igen letar han sig långt bak i tiden till den brittiska duon William Gilbert och Arthur Sullivan som under sista delen av 1800-talet skrev fjorton operetter tillsammans. Möjligen att jag spottar i någon slags finkulturell hatt; men jag grymt svårt att inte tänka Monty Python när jag hör detta. Fast ändå med en liten touch av Rick Wakemans Arthur-platta och en del rock i det hela. Antar att det vore roligare/bättre om jag hade texterna att tillgå så att jag lättare kunde hänga med i de texter som verkar vara rätt skoj, men det faktum att jag inte har någon som helst relation till vare sig Gilbert, Sullivan eller ens knappt Gordon gör att varken hans rickenbackerbaslir eller gästande Pelle Almgren (måste väl vara Howlin’ Pelle från The Hives) i skivans bonuslåtar kommer få mig att lyssna på detta så ofta. Fast jag antar att det är en rätt bra skiva om man är lite mer öppensinnat lagd.