Riffbaserad hårdrock med blicken riktad mot Seattle

Denna jänkarkvartett, som inte riktigt övertygat tidigare, smäller nu till med de stora kanonerna på platta nummer fyra. Blickarna har tydligare riktats mot det Seattlesound som sorterades in under grungen men som i grunden var riktigt gedigen riff-hårdrock där svänget, tyngden och svärtan var utmärkande drag. Tänk Alice In Chains runt tiden för Dirt (1992) när de tveklöst var ett av planetens bästa band. Tänk Soundgarden; också runt samma era.

Det finns en liten släng av återupprepning när man sträcklyssnar hela Motherbrain. Fast det är inte så illa att det stör på riktigt, bara en liten gnagande känsla att Crobot skulle kunna vässa sig ytterligare ett snäpp och leverera i samma klass som Stoning The Devil, Low Life och After Life rätt över. Fram till dess lär denna skiva få en hel del speltid och gillar du tung riffbaserad (hård)rock så kommer du sannolikt inte bli besviken.