Säreget och spännande

På kort tid har jag skrivit om konstduon Lerin/Hystad senaste, respektive andra skiva och när jag nu ska försöka plita ner intrycken av Amaterasu som släpptes våren 2015 så vet jag inte riktigt hur jag ska variera orden. I grunden ganska olika skivor men där likheterna ändå är stora på flera plan. Den gemensamma nämnaren är att de onekligen har en stark känsla för det här med spännande musik. Amaterasu är baserad på fält-inspelningar från arkadhallar och tunnelbanestationer i Tokyo och Osaka vilket sen har blandats upp med elektronisk musik, ambienta ljudlandskap och experimenterande rock.

Även om detta inte är musik som jag lyssnar på så ofta så har varje koncentrerat tillfälle bjudit på sköna upplevelser och bland annat i skivans näst längsta låt; den drygt åtta minuter långa Neno får jag lite samma känsla som hos Justin Broadrick (Jesu, Godflesh) främre stunder. Gillar även flera andra låtar på skivan. Ja, jag gillar faktiskt det mesta om jag är på rätt humör och även om Lerin/Hystad musik varken passar för alla eller för alla tillfällen kan jag inte annat än rekommendera att man ger både denna platta och deras övriga ett antal chanser för deras spännande mix av traditionellt och maskinellt är både säregen och spännande.